Lars Lerin har under många år blivit en av Sveriges mest omtyckta kulturpersonligheter. För många är han framför allt den lågmälde konstnären med akvarellerna, de stillsamma bilderna och det eftertänksamma sättet att berätta om livet. Men bakom den lugna ytan finns en betydligt mer händelserik historia.
Hans liv har rymt stora framgångar, kärlek, separationer, beroende, familjeliv och möten med några av Sveriges mest kända kulturpersonligheter. Och ibland har det dykt upp berättelser som nästan låter som hämtade ur en film.
En av dem handlar om en av Sveriges mest älskade artister.
Men innan vi kommer dit finns det en annan del av Lars Lerins liv som säger mycket om vem han är.
Han föddes i Munkfors i Värmland 1954 och började redan som ung hitta sin väg inom konsten. Som 20-åring började han studera vid Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Några år senare fortsatte han vid Valands konsthögskola i Göteborg.
Men det var inte bara Sverige som lockade.
Under många år levde och arbetade han i norska Lofoten. Platsen hade funnits i hans drömmar sedan tonåren och kom att få en enorm betydelse för hans konstnärskap. Det var där han fann motiv som snö, hav, mörker, hus och landskap – sådant som senare skulle bli starkt förknippat med hans måleri.
Men Lofoten blev också platsen där hans privatliv förändrades.
Där träffade han konstnären Yngve Henriksen. De blev ett par och levde tillsammans under ungefär tolv år. När relationen tog slut år 2000 lämnade Lerin Lofoten och flyttade tillbaka till Värmland.
Det var samtidigt en period då hans liv präglades av något som han senare skulle tala öppet om.
Alkoholen hade funnits med länge.
Lerin har berättat att hans problem med alkohol började redan när han var omkring 15 år. Han har beskrivit att han drack för att våga ta plats och känna sig mer säker. Som vuxen kunde han sitta ensam och måla samtidigt som han drack.
Till slut gick det inte längre.
Efter en allvarlig alkoholförgiftning bestämde han sig för att lämna Lofoten. Men beslutet att förändra livet kom inte över en natt. Det dröjde ytterligare ungefär ett år innan han sökte professionell hjälp och kom till ett behandlingshem.
Det blev en tuff period med avgiftning.
Men den blev också början på ett annat liv.
Senare skulle svenska folket lära känna en helt annan sida av Lars Lerin. När han debuterade i tv med ”Vänligen Lars Lerin” 2016 blev han snabbt omtyckt för sin öppenhet och sitt sätt att möta människor.
Han fortsatte med program som ”Lerins lärlingar” och ”Lerins sommarö”, blev sommarpratare i Sveriges Radio och fick dessutom uppdraget att vara julvärd i SVT.
Plötsligt var konstnären inte längre bara känd bland människor som följde svensk konst.
Han blev folkkär.
Samtidigt fortsatte måleriet. Lerin är känd för sina akvareller och har producerat konst i en mycket hög takt. I Karlstad finns Sandgrund Lars Lerin, där delar av hans konst visas för besökare.
Hans verk har också sålts för betydande summor. Ett av hans mest uppmärksammade verk, med motiv från fiskebyn Svinøya, såldes 2021 för 620 000 kronor enligt NWT, vilket gjorde det till ett av hans dyraste verk vid den tidpunkten.
Men det finns ytterligare en sida av Lars Lerin som inte alltid får lika mycket uppmärksamhet.
Han är också författare.
Genom åren har han gett ut mer än 50 böcker med text och bilder. För honom har skrivandet länge varit ett sätt att bearbeta tankar och känslor. Han har berättat att han under långa perioder fört dagbok.
Ändå är det måleriet han känner sig mest hemma i.
Privat har hans liv också varit händelserikt.
2007 träffade han Manoel ”Junior” Marques på internet. Två år senare flyttade Junior från Brasilien till Sverige och in hos Lerin i Värmland.
Det var inte helt enkelt i början.
Skillnaderna mellan deras bakgrunder och kulturer blev en stor omställning för båda. Men samtidigt fanns det någonting som gjorde att de inte kunde släppa relationen.
Så småningom gifte de sig och bildade familj.
Deras relation har samtidigt varit långt ifrån perfekt. Lerin och Junior har själva varit öppna med att de kan ha intensiva diskussioner. Under 2021 gick det till och med så långt att Lerin skickade in en skilsmässoansökan.
Det skapade rubriker.
Men ansökan drogs senare tillbaka. Lerin förklarade att han egentligen hade velat sätta press på sin make och hade inte förstått att skilsmässoansökan var en offentlig handling.
Utåt kunde det därför se ut som att relationen var på väg att ta slut.
Men historien fick en annan fortsättning.
Och mitt bland allt detta finns en berättelse från ett helt annat skede i Lerins liv.
En berättelse som involverar en person som nästan alla svenskar känner till.
Monica Zetterlund.
Lars Lerin och Monica Zetterlund kom båda från Värmland och hade kontakt genom åren. De kunde träffas, festa och ha roligt tillsammans. Lerin har beskrivit henne med stor värme och beundrade henne som artist.
Hon var enligt honom en fantastisk person med mycket humor.
Zetterlund var dessutom intresserad av hans konst och hade gått en kurs hos honom eftersom hon ville lära sig måla.
Det är en ganska charmig bild av två värmländska kulturpersonligheter som möts genom konsten.
Men en kväll tog deras relation en oväntad vändning.
Det var då den märkliga historien började.
Lerin berättade senare om en kväll när de befann sig ute i skogen. De hade festat och situationen blev mer intim.
Monica Zetterlund ville kyssa honom.
Lerin hade ett enkelt svar.
Han förklarade att han inte var lagd åt det hållet.
Men Zetterlund lät sig inte stoppas av det.
Och där kunde historien kanske ha slutat som en rolig anekdot om två kända värmlänningar.
Men det gjorde den inte.
För enligt Lars Lerin slutade kvällen inte särskilt bra.
Det är först här berättelsen får sin mest oväntade vändning.
För den kyss som i efterhand blivit en omtalad del av historien var egentligen inte början på någon hemlig kärleksrelation. Lerin har själv betonat att relationen mellan honom och Zetterlund inte var särskilt nära.
Han såg henne framför allt som en fantastisk artist och en person som han hade väldigt roligt tillsammans med.
Och många år senare gav han också sin egen förklaring till varför situationen kunde uppstå.
Han menade att Monica Zetterlund inte var kär i honom.
Det handlade snarare om sådana idéer som kan uppstå när människor dricker och festar.
Det gör berättelsen ännu mer speciell.
För bakom rubrikerna om den oväntade kyssen finns ingen stor förbjuden kärlekshistoria. I stället finns två människor från samma landskap, båda med starka personligheter och konstnärliga liv, som under en festkväll hamnade i en situation som ingen av dem kanske hade planerat.
Och kanske är det just därför Lars Lerins berättelse om Monica Zetterlund har levt kvar.
Den passar dåligt in i den bild många har av honom.
Den stillsamma konstnären, mannen bakom akvarellerna, den eftertänksamma tv-personligheten – han har också levt ett liv fyllt av händelser som han först långt senare vågat berätta om.
Från Lofoten och kärleken till Yngve, genom kampen med alkoholen och vägen tillbaka, vidare till konsten, böckerna, tv-framgångarna och familjelivet med Junior.
Och någonstans på vägen finns den där kvällen i skogen med Monica Zetterlund.
En kyss som aldrig blev början på en kärlekshistoria.
En vänskap som snarare byggde på humor och beundran.
Och ett minne som Lars Lerin fortfarande kan berätta om med en blandning av värme och förvåning.
Kanske är det också den bästa sammanfattningen av hans liv.
Bakom de stilla bilderna finns en människa som har upplevt mycket mer än vad man först kan ana.
Och vissa av de mest oväntade kapitlen har han själv valt att spara till långt senare.