Det var en sådan dag som snabbt förändrar känslan kring en hel tävling.
När Ludvig Åberg klev ut på banan i den tredje rundan av The Open fanns det fortfarande en möjlighet att blanda sig i kampen om den absoluta toppen. Men det krävdes något extra. Konkurrensen var stenhård, ledarna hade skaffat sig ett försprång och varje birdie kunde bli avgörande.
Åberg levererade.
Inte perfekt.
Men tillräckligt bra för att plötsligt skapa riktig spänning inför finalrundan.
Samtidigt gick det åt ett helt annat håll för landsmannen Jesper Svensson. Medan Åberg klättrade på leaderboarden föll Svensson dramatiskt och fick uppleva en av tävlingens tyngsta dagar. Kontrasten mellan de två svenskarna kunde knappast ha varit större.
Åberg gick runt på 67 slag, tre under par, och tog sig upp till en delad sjätteplats. Totalt står han på sex under par efter tre rundor och har därmed fortfarande en realistisk möjlighet att blanda sig i segerstriden under söndagen.
Det är ett läge som kanske inte hade känts lika lovande tidigare under tävlingen.
Men golf är en sport där allt kan förändras på några hål.
En spelare kan förlora flera slag på kort tid.
En annan kan plötsligt hitta rytmen och börja klättra.
Åberg tillhörde den senare kategorin.
Efter sin starka runda var svensken tydlig med att han fortfarande ville mer. Han hade skapat sig ett bra utgångsläge, men det fanns ingen anledning att slå av på takten.
Tvärtom.
Nu handlar det om att sätta press på spelarna framför.
Ledningen innehas av amerikanen Sam Burns, som efter tre rundor är tio under par. Bakom honom finns Kim Si Woo och Ryan Fox på åtta under par. Åberg har därmed fyra slag upp till ledaren.
Fyra slag kan låta mycket.
Men på en sista runda i en major kan fyra slag försvinna snabbt.
En tidig birdiesvit kan förändra hela leaderboarden.
Ett par dåligt spelade hål kan göra motsatsen.
Och Åberg vet att han behöver få en het start om han ska ge sig själv en chans.
Efter rundan berättade han att han såg fram emot söndagen och att han hoppas kunna komma ut starkt, sätta press på ledarna och se vad som händer.
Det är ett tydligt besked.
Han tänker inte bara försöka försvara sin placering.
Han tänker jaga.
Och det är kanske precis den inställningen som gör den svenska golfstjärnan så intressant inför avslutningen.
För samtidigt som Åberg börjar närma sig toppen finns en helt annan berättelse längre ner på resultatlistan.
Jesper Svensson hade en mardrömsdag.
Han lyckades visserligen göra fyra birdies under sin tredje runda. På pappret låter det som en ganska bra offensiv prestation. Problemet var allt som hände däremellan.
Tre dubbelbogeys.
Fem bogeys.
Resultatet blev sju över par för dagen.
Det fick förödande konsekvenser.
Svensson rasade till sistaplatsen bland de spelare som klarat kvalgränsen.
Det är en brutal kontrast mot Åbergs utveckling under samma dag.
Medan den ena svensken gick tre under par gick den andra sju över.
Tio slags skillnad på en enda runda.
I golf är det en enorm marginal.
Svensson hade alltså fyra birdies, men de räckte inte för att väga upp de många misstagen. De tre dubbelbogeysna blev särskilt kostsamma och gjorde att rundan snabbt utvecklades till en kamp för att begränsa skadorna.
Det är också sådana dagar som visar hur skoningslös en major kan vara.
En spelare kan ha känslan av att vara med i tävlingen.
Sedan kommer ett dåligt hål.
Och ytterligare ett.
Plötsligt förändras allting.
För Åberg blev lördagen i stället ett bevis på att han kan hålla ihop spelet när pressen ökar.
Han lyckades skapa flera möjligheter och till slut skriva under för 67 slag. Efter rundan beskrev han sig som mycket nöjd med hur laget runt honom hade arbetat och med de chanser han hade skapat.
Det fanns samtidigt en känsla av att ännu mer kunde ha kommit.
Någon extra putt kunde ha gått i.
Något ytterligare slag kunde ha sparats.
Och just därför är avståndet till toppen kanske inte så skrämmande som det först ser ut.
Åberg behöver inte göra något omöjligt.
Han behöver bara spela en riktigt stark avslutande runda och hoppas att spelarna framför honom tappar några slag.
Det är långt ifrån enkelt.
Men det är möjligt.
Och det är precis den position varje golfare vill befinna sig i inför en finalrunda.
Att fortfarande ha chansen.
Att fortfarande kunna drömma.
Att fortfarande kunna förändra allt.
Dessutom har Åberg fått uppleva en speciell atmosfär under årets The Open. Han har berättat att stödet från de svenska åskådarna märks tydligt och att det känns extra speciellt att spela inför så många svenskar.
Det kan verka som en liten detalj.
Men på en sista runda i en major kan publikens energi betyda mycket.
Varje bra slag får ett extra jubel.
Varje birdie känns större.
Och när en svensk spelare börjar klättra blir det snabbt tydligt på banan vilka som följer honom.
Åberg har dessutom en nära relation till sin spelpartner från den tredje rundan, irländaren Shane Lowry. De känner varandra väl och Åberg beskrev Lowry som en väldigt trevlig person och en god vän.
Det bidrog till en positiv känsla under dagen.
Men nu väntar något helt annat.
Finalrundan.
Där finns inte längre någon morgondag att luta sig mot.
Alla beslut får konsekvenser.
Varje missad putt.
Varje utslag.
Varje inspel.
Allt räknas.
Och samtidigt som Åberg jagar toppen kommer blickarna naturligt att riktas mot Sam Burns, som har skaffat sig ledningen. Bakom honom finns Kim Si Woo och Ryan Fox, där Fox dessutom stod för en spektakulär 62-runda och tangerade rekordet för den lägsta rundan i en major.
Det visar hur snabbt en tävling kan vända.
Om Ryan Fox kan gå åtta under par på en runda, då är det svårt att säga att fyra slag är ett ointagligt avstånd.
Åberg behöver dock inte tänka på rekord.
Han behöver tänka på sitt eget spel.
Det är där hans chans finns.
Han har redan klättrat.
Nu gäller det att fortsätta.
Samtidigt är Jesper Svenssons situation nästan motsatsen.
Efter den katastrofala tredje rundan är hans chanser att påverka toppen i praktiken borta. Han har i stället hamnat längst ner bland de spelare som fortfarande är kvar i tävlingen.
Det gör avslutningen extra intressant ur svensk synvinkel.
En svensk jagar.
En annan försöker avsluta med stoltheten i behåll.
Och Alex Norén finns också kvar i tävlingen. Han hade en betydligt stabilare tredje runda och gick ett under par, vilket placerar honom på totalt ett under par.
Men det är Åberg som kommer att dra till sig de flesta blickarna.
För han har något som kan bli väldigt värdefullt på söndagen.
Momentum.
Efter 67 slag har han fått kontakt med toppen.
Han är inte ledare.
Han är inte favorit att vinna.
Men han är tillräckligt nära för att skapa nerv.
Och ibland är det allt som krävs.
Först måste han få en bra start.
Sedan måste han hålla sig kvar.
Och om ledarna börjar tappa slag kan plötsligt hela situationen förändras.
Det är den stora möjligheten.
Och den kommer efter en tredje runda som gav svensken precis det han behövde.
Ludvig Åberg ligger delad sexa på sex under par efter en stark tredje runda på 67 slag och går in i finalrundan med fyra slag upp till ledande Sam Burns.
Samtidigt är Jesper Svensson sist efter en mycket tung 79-runda, sju över par, där fyra birdies inte kunde rädda honom från tre dubbelbogeys och fem bogeys.
Det är den stora kontrasten inför söndagen.
Åberg har tätkänning.
Svensson har rasat.
Och nu återstår bara den runda som kan avgöra allt.
För Ludvig Åberg finns fortfarande chansen att göra något riktigt stort.
Han behöver inte blicka bakåt.
Han behöver inte tänka på vad som redan hänt.
Han behöver bara göra en sak:
komma ut hett, spela aggressivt och sätta press på ledarna.
Sedan får vi se vad som händer.
För fyra slag i golf kan ibland vara ett berg.
Och ibland kan de försvinna på några få hål.