Petra Mede har under många år varit en av Sveriges mest välkända profiler när det gäller humor, scenframträdanden och stora tv-sändningar. Hon har en särskild förmåga att få publiken att skratta, samtidigt som hon kan bära en hel direktsändning med ett lugn som få andra.
Men bakom den skämtsamma sidan finns också en annan Petra.
Och det var just den sidan som hon själv började tala om när hon stod inför ett av de största ögonblicken i sin karriär.
Året var 2016 och hela Europas blickar riktades mot Stockholm. Eurovision Song Contest hade kommit till Sverige och finalen närmade sig. För Petra Mede innebar det ännu en gång att kliva fram inför en enorm internationell publik.
Drygt 200 miljoner människor väntades följa finalen.
Det är svårt att föreställa sig storleken på en sådan publik. För de flesta programledare skulle det vara ett livs största nervprov. För Petra var det däremot något hon redan hade erfarenhet av.
Hon hade tidigare lett Eurovision i Malmö 2013 och gjort sig känd för sin speciella blandning av humor, självdistans och ett mycket precist scenarbete.
Men den här gången fanns något annat i luften.
För samtidigt som publiken förknippade henne med skämt och komiska situationer började Petra själv tänka på vad som skulle komma efter Eurovision.
Hon hade redan etablerat sig som komiker och programledare. Men hon ville inte nödvändigtvis fastna där.
Det var en tanke som kanske överraskade människor som framför allt kände henne från humorprogram och stora underhållningssändningar.
För Petra Mede fanns en annan ambition.
Hon ville visa att hon kunde göra mer.
När hon blickade framåt såg hon en framtid där det seriösa skulle få större plats. Humor skulle fortfarande vara en viktig del av hennes personlighet, men den skulle inte behöva definiera hela hennes karriär.
Det var här orden som fångade uppmärksamheten kom.
Snart skulle det bli mer allvar än komik.
Det låter kanske som en liten förändring.
Men för en person vars offentliga karriär till stor del byggts kring humor var det faktiskt ett ganska stort steg.
Petra hade länge använt komiken som ett sätt att kommunicera. Hennes humor kunde vara både intelligent och absurd, ofta med en tydlig känsla för timing. Hon kunde driva med sig själv, situationen och ibland även hela tv-formatet.
Det var en av anledningarna till att hon blev så uppskattad.
Men bakom skratten fanns också en person med en helt annan bakgrund.
Petra hade utbildat sig inom dans och hade arbetat professionellt som dansare innan hon började göra karriär inom humor och television. Hon hade alltså redan från början erfarenhet av scenen, kroppen, uttrycket och det disciplinerat förberedda framträdandet.
Humorn blev senare hennes stora genombrott.
Men den var aldrig det enda hon kunde.
Och kanske var det just därför hon började känna att det var dags att öppna en ny dörr.
Eurovision-finalen i Stockholm blev på många sätt en symbol för den position hon hade nått. Hon stod mitt i ett av världens största tv-evenemang och skulle leda en show som följdes av hundratals miljoner människor.
Det var inte längre bara en svensk komiker som stod på scen.
Det var en etablerad internationell programledare.
Samtidigt fanns det en tydlig medvetenhet om att den enorma Eurovision-sändningen inte kunde vara slutmålet.
När rampljuset slocknade skulle nästa steg börja.
Och där började frågan växa:
Vad ville Petra Mede egentligen göra när skämten inte längre stod i centrum?
Det är lätt att tänka att en komiker måste fortsätta vara rolig hela tiden. Publiken lär känna personen genom en viss roll och förväntar sig sedan att den rollen ska finnas kvar.
Men för Petra verkade det finnas ett behov av att bryta den bilden.
Att få vara mer än den roliga programledaren.
Att kunna ta sig an ämnen och sammanhang där allvaret fick ta större plats.
Det betyder inte att hon ville lämna humorn bakom sig helt.
Tvärtom.
Humorn var fortfarande en viktig del av hennes identitet.
Men hon ville kunna använda fler sidor av sig själv.
Och kanske var det just den ambitionen som gjorde hennes framtidsplaner så intressanta.
För publiken hade redan sett Petra när hon var snabb, ironisk och självsäker. De hade sett henne hantera direktsändningar, stora scener och situationer där minsta misstag kunde få konsekvenser inför en enorm publik.
Men de hade ännu inte sett hela bilden.
Det fanns en mer seriös Petra som väntade på att få ta plats.
Samtidigt var Eurovision-finalen ett tillfälle då hon verkligen kunde visa bredden i sitt register. Mellan de stora skämten fanns också ögonblick som krävde precision, koncentration och ett stort ansvar.
Det var inte bara underhållning.
Det var ett enormt tv-maskineri som skulle fungera inför en internationell publik.
Och Petra skulle hålla ihop det.
Det säger något om hennes utveckling.
Från dansare till komiker.
Från komiker till programledare.
Och därefter mot något som kunde bli ännu bredare.
Men det mest intressanta var att förändringen inte handlade om att hon plötsligt ville bli en helt annan person.
Det handlade snarare om att låta publiken upptäcka fler delar av henne.
Humorn skulle fortfarande finnas kvar.
Men allvaret skulle få betydligt större utrymme.
Det var en framtidsbild som kunde verka oväntad för många av hennes följare, men samtidigt kändes den logisk när man såg tillbaka på hennes karriär.
Hon hade redan bevisat att hon kunde få människor att skratta.
Nu återstod en annan utmaning.
Kunde hon få dem att lyssna på henne när skratten inte längre var det viktigaste?
Det var där den verkliga förändringen låg.
För Petra Mede handlade nästa kapitel inte om att överge den person som publiken hade lärt känna.
Det handlade om att visa att den personen hade fler sidor än vad tv-rutan hittills hade avslöjat.
Och det var först när hon själv började prata om framtiden som den stora överraskningen blev tydlig.
Efter Eurovision skulle publiken få se en seriösare Petra Mede.
En Petra som inte bara skulle stå där för att leverera nästa skämt.
En Petra som ville låta andra uttryck, andra ämnen och ett större allvar få ta plats.
Det var kanske inte ett farväl till komiken.
Det var början på något större.
För bakom alla skratt fanns redan en annan sida av Petra Mede – och snart skulle den få betydligt mer utrymme.