Det har varit en omtumlande period för Nanne Grönvall. Den folkkära artisten, som under många år har varit en självklar del av svensk musik och underhållning, hade plötsligt hamnat i en situation där framtiden inte längre kändes lika självklar.
Efter att ha fått tillbaka bröstcancer, omkring två decennier efter sin första sjukdomsperiod, väntade en ny och betydligt tuffare resa. För Nanne handlade det inte bara om själva operationen. Det kanske svåraste var ovissheten som kom efteråt.
Vad skulle läkarna säga?
Hade sjukdomen stannat där den upptäckts, eller fanns det något mer som hon behövde förbereda sig på?
Det var frågor som hon fick bära med sig under flera mycket påfrestande veckor.
Nanne har själv varit öppen med hur psykiskt tung den här perioden har varit. Hon har delat sina tankar med följarna och berättat om både oro och känslomässiga reaktioner under vägen.
För en person som under hela sitt vuxna liv har stått på scen kan det kanske låta märkligt att det plötsligt inte är en publik, en låt eller en föreställning som står i centrum.
Men den här gången var det hennes egen framtid som väntade på ett svar.
I december berättade Nanne att bröstcancern hade kommit tillbaka. Det hade gått omkring 20 år sedan hon drabbades första gången och senare friskförklarades. Den nya diagnosen innebar att hon återigen behövde genomgå en omfattande behandling.
I januari genomfördes operationen.
Den här gången var ingreppet större än tidigare. Hela det drabbade bröstet opererades bort. Efteråt väntade nästa period av ovisshet, eftersom Nanne ännu inte visste om läkarna skulle rekommendera ytterligare behandling med cytostatika.
Det var den väntan som skulle bli särskilt svår.
Samtidigt försökte hon fortsätta framåt.
Nanne är en artist som är van vid att arbeta, uppträda och möta sin publik. Hon hade dessutom planerat att fira 40 år som artist med en stor jubileumsturné. Sjukdomsperioden gjorde dock att planerna behövde förändras.
Men musiken försvann inte ur hennes liv.
Tvärtom.
Under den här perioden har Nanne på flera sätt försökt behålla kontakten med det liv hon känner igen. Hon har bland annat kunnat uppträda och fortsätta dela delar av sin vardag med fansen.
Samtidigt fanns den stora frågan hela tiden kvar i bakgrunden.
Hur såg läget egentligen ut efter operationen?
Det var inte något hon kunde svara på själv.
Hon behövde vänta på läkarna.
Och när man väntar på ett sådant besked går tiden på ett helt annat sätt. En dag kan kännas lång. En vecka kan kännas som en evighet. Tankarna kan lätt börja gå åt alla möjliga håll.
Nanne har berättat om den psykiska pressen under perioden. Hon har även beskrivit hur viktigt stödet från familj, vänner och människor omkring henne har varit.
Meddelanden, telefonsamtal, promenader och närhet blev ett sätt att hålla fast vid vardagen.
Men ingen annan kunde ge henne det svar hon väntade på.
Det kunde bara läkarna.
Och så kom dagen.
Efter flera veckors väntan fick Nanne till slut beskedet som skulle avgöra nästa steg.
Hon berättade själv om ögonblicket på sociala medier och beskrev hur stark reaktionen blev. Hon grät – men den här gången var tårarna inte av rädsla eller oro.
Det var glädjetårar.
Lättnaden var enorm.
Det som hade varit en av de mest ångestfyllda frågorna under hela sjukdomsperioden fick äntligen ett svar.
Nanne kunde börja se framåt igen.
Hon behövde inte genomgå cytostatikabehandling.
Men det fanns fortfarande behandling framför henne. Tumören var hormonberoende, vilket innebär att hon behöver ta hormonhämmande medicin under flera år. Enligt Nanne handlar det om omkring åtta år.
Det är alltså inte så att all behandling plötsligt är över.
Men jämfört med det besked hon hade varit rädd för innebar läkarens svar en enorm lättnad.
Nanne har själv uttryckt en stark tacksamhet över att ha fått ytterligare en chans och över den vård som finns.
Det finns också en annan del av hennes berättelse som blivit allt mer synlig under den senaste tiden.
Hon har valt att vara öppen med hur kroppen förändrats efter operationen.
I stället för att försöka dölja det svåra har hon pratat om sina alternativ och visat att livet kan fortsätta även efter en stor förändring.
Hon har bland annat valt att vänta med en eventuell rekonstruktion. Hon ville först låta kroppen återhämta sig och sedan fundera över vad hon själv vill göra.
Senare har hon också berättat om bröstprotesen som ett möjligt alternativ under tiden.
För Nanne verkar det viktigaste vara att hon själv får bestämma hur nästa kapitel ska se ut.
Och det är kanske en av de tydligaste sakerna i hennes berättelse.
Hon har inte försökt låtsas att allt är enkelt.
Hon har berättat om oron, om operationen, om kroppen och om de psykiska påfrestningarna – men också om humorn och viljan att fortsätta leva så normalt som möjligt.
När hon återvände till scenen efter operationen kunde publiken därför möta en Nanne som fortfarande var samma artist, även om hon hade gått igenom något som förändrat mycket.
Det har också funnits ett starkt stöd från fansen.
Många har följt hennes resa genom sociala medier och skickat hälsningar under den svåra perioden. Nanne har själv uttryckt sin tacksamhet över all kärlek och uppmuntran hon fått.
För en artist som har varit offentlig i decennier måste det vara speciellt att plötsligt dela något så personligt med människor som man kanske aldrig har träffat.
Men hennes öppenhet har också gjort att många kunnat känna igen sig.
Nanne har blivit en person som inte bara sjunger om livet från en scen.
Hon berättar också om livet när det blir svårt.
Och mitt i allt detta väntar fortfarande framtiden.
Hennes 40-årsjubileum som artist ska firas, även om planerna har behövt skjutas fram. Tanken är att turnén ska genomföras senare, med en stor fest på Cirkus och flera gästartister.
Det är en framtidsplan som säger mycket.
För även efter en period fylld av oro vill Nanne tillbaka.
Till musiken.
Till scenen.
Till publiken.
Till livet.
Men innan hon kunde börja planera på riktigt behövde hon först få det där avgörande svaret från läkarna.
Och nu vet hon.
Efter operationen visade undersökningarna att sjukdomen inte hade spridit sig. Läkaren gav henne dessutom beskedet att hon inte behöver genomgå cytostatikabehandling. Det var då Nanne brast ut i tårar – men för första gången på länge var det tårar av ren lättnad och glädje.
Det är beskedet som förändrade hela känslan inför framtiden.
Nanne behöver fortfarande ta sin hormonhämmande medicin under många år och fortsätta följa upp sin behandling. Men den stora ovissheten är över.
Efter månader av undersökningar, operation och väntan kan hon nu börja blicka framåt igen.
Och kanske är det just det som gör hennes ord så starka.
Hon har inte fått tillbaka det gamla livet exakt som det var.
Hon har fått något annat.
En möjlighet att fortsätta.
En möjlighet att planera.
En möjlighet att stå på scen igen och möta sin publik.
Och efter allt hon har gått igenom är det kanske den största lättnaden av alla: beskedet hon fruktade mest kom aldrig. Sjukdomen hade inte spridit sig.