Anja Pärson och Filippa Rådin har genom åren blivit ett av de par som många svenskar följt på nära håll. Deras historia började långt innan bröllopet och långt innan familjelivet tog den form som det har i dag. Men när de berättar om åren tillsammans är det inte de stora rubrikerna som står i centrum.
Det är vardagen.
Barnen.
De små ögonblicken.
Och alla de situationer som kan förändra en relation mer än någon stor kärleksförklaring någonsin gör.
När Anja och Filippa tidigare har pratat om sitt liv tillsammans har de varit ovanligt öppna. De har berättat om hur deras relation växte fram, om att familjen betyder mycket för dem och om hur livet förändrades när de blev föräldrar. I en intervju med Expressen 2017 gav de också en personlig bild av hur det var att gå igenom graviditeter och förlossningar tillsammans.
Det var en helt annan sida av Anja Pärson som publiken fick möta.
För den tidigare alpina stjärnan hade under många år varit van vid en värld där allt handlade om prestation. Hon var den som skulle stå på startlinjen, hitta koncentrationen och kasta sig nerför berget när sekunderna räknades.
Men hemma väntade en helt annan verklighet.
Där fanns inga medaljer.
Ingen målgång.
Och framför allt ingen möjlighet att bara stänga av när dagen var slut.
Anja och Filippa hade blivit föräldrar till sonen Elvis, och senare växte familjen ytterligare när sonen Maximilian föddes. Plötsligt handlade livet om blöjor, sömn, mat, rutiner och allt det där som föräldrar känner igen – men som är helt annorlunda från den tillvaro Anja tidigare hade levt.
Det är också här deras berättelse blir särskilt intressant.
För paret hade inte bara kärleken att ta hand om. De skulle samtidigt hitta sina roller som föräldrar.
Och det är sällan så enkelt som det ser ut utifrån.
När två människor får barn förändras relationen. Tiden som tidigare tillhörde paret delas med någon annan. Det som tidigare kunde lösas på några minuter kan plötsligt bli en hel diskussion. Tröttheten kan göra små saker större och samtidigt kan de allra enklaste stunderna bli de mest värdefulla.
Anja och Filippa har själva beskrivit hur föräldraskapet blivit en viktig del av deras gemensamma liv.
Men deras familjehistoria innehåller också en detalj som säger mycket om hur olika två personer kan uppleva samma stora händelse.
Förlossningen.
I intervjun berättade de om sina erfarenheter och om hur det kan vara att stå bredvid när ens partner föder barn. Rubriken på intervjun fångade en särskild tanke: för Filippa kunde det nästan kännas värre att stå bredvid än att själv föda.
Det säger en hel del om deras dynamik.
För den som står bredvid finns en märklig känsla av maktlöshet. Man ser personen man älskar gå igenom något enormt, men kan inte ta över. Man kan bara finnas där, hålla handen, försöka hjälpa och hoppas att allt går bra.
För Anja, som själv hade erfarenhet av att vara den som födde, blev upplevelsen naturligtvis annorlunda.
Och just skillnaden mellan deras perspektiv gjorde samtalet så personligt.
Det handlade inte om någon perfekt familjebild där allting alltid är enkelt.
Det handlade om två människor som upplevde samma familjeliv från olika håll.
Deras relation hade dessutom börjat på ett sätt som inte var helt okomplicerat. Anja och Filippa träffades genom Filippas butik. Till en början utvecklades kontakten till vänskap. Men med tiden förändrades känslorna.
Det som först var vänskap blev något mer.
Och när relationen senare blev offentlig förändrades Anjas liv ännu en gång.
Hon hade redan varit en stor idrottsstjärna. Nu blev hon också en person som många ville veta mer om privat.
Men familjen blev samtidigt något som paret försökte skydda från alltför mycket uppmärksamhet.
Det finns en tydlig skillnad mellan att vara offentlig person och att låta hela sitt privatliv bli offentligt.
Anja och Filippa har genom åren valt att dela vissa delar med omvärlden, men deras berättelser har ofta handlat om sådant som många andra familjer också kan känna igen sig i.
Hur får man tiden att räcka?
Hur förändras kärleken när man får barn?
Hur gör man när två personer har olika sätt att reagera?
Och hur behåller man närheten när vardagen tar över?
Det är frågor som inte har något enkelt svar.
Och kanske är det just därför deras historia har fortsatt att väcka intresse.
För Anja Pärson är inte längre bara personen som svenska folket såg i skidbacken.
Hon är också mamma.
Och Filippa är inte bara hennes partner.
Hon är en person som varit med under en av de största förändringarna i Anjas liv – övergången från elitidrottare till familjemänniska.
Det är en förändring som kan låta självklar när man ser tillbaka på den.
Men den måste ha varit enorm.
Under många år var Anjas liv minutiöst planerat. Träning, tävlingar, resor och återhämtning styrde vardagen. Sedan förändrades allt.
Plötsligt fanns det små människor som inte brydde sig det minsta om tävlingsscheman.
Ett barn bryr sig inte om att mamma har varit världsmästare.
Ett barn vill ha närhet.
Trygghet.
Tid.
Och kanske var det en av de största omställningarna av alla.
För en person som hade lärt sig att pressa sig själv till det yttersta handlade livet nu om något helt annat: att vara närvarande.
Det är också därför berättelsen om deras förlossningar blir så talande.
Den visar Anja och Filippa långt från glamouren och rubrikerna.
Det finns inget podium.
Ingen applåd från en publik.
Bara två människor som står mitt i ett avgörande ögonblick i livet.
Och när Filippa beskriver hur det kunde kännas att stå bredvid blir det tydligt hur starkt man kan påverkas av att se någon man älskar gå igenom en sådan upplevelse.
Det kanske mest intressanta är därför inte själva orden om förlossningen.
Det är vad de avslöjar om parets relation.
De var inte bara två personer som hade blivit kära.
De hade blivit en familj.
Och familj handlar ibland om att vara den som gör jobbet – och ibland om att stå bredvid och försöka vara stark när man egentligen själv är nervös.
Åren efter intervjun skulle deras familjeliv fortsätta att utvecklas. Anja och Filippa har fortsatt att arbeta, skapa projekt och samtidigt vara föräldrar. Deras relation har dessutom gått från de första osäkra stegen till ett äktenskap som har varat i många år.
Men när man ser tillbaka på deras historia är det lätt att fokusera på bröllopet.
På de offentliga bilderna.
På Anjas karriär.
På kärlekshistorien.
Samtidigt finns det en mycket mer vardaglig berättelse under allt detta.
En berättelse om två personer som skulle lära sig att leva tillsammans.
Sedan bli föräldrar.
Sedan hitta tillbaka till varandra i en ny vardag.
Och kanske är det just där den verkliga styrkan i deras relation finns.
Inte i att allt alltid har varit enkelt.
Utan i att de har fortsatt framåt trots att livet förändrats.
Och den lilla detalj som många kanske inte hade tänkt på blir till slut den mest talande: när Filippa berättade att det nästan kunde vara värre att stå bredvid än att själv föda handlade det egentligen om något mycket större än själva förlossningen.
Det handlade om kärlek.
Om att stå bredvid den person man älskar när man inte kan göra mer än att finnas där.
Och för Anja och Filippa blev just den erfarenheten ännu ett kapitel i en kärlekshistoria som började med vänskap, växte till familj och fortsatte långt efter att skidkarriären var över.
Det var kanske där man fick se den riktiga Anja Pärson.
Inte på prispallen.
Utan hemma – bredvid sin familj.