Anja Pärson och Filippa Rådin har under många år varit ett av Sveriges mest uppmärksammade par. När de syns tillsammans på röda mattan ser de ofta avslappnade ut, nära varandra och trygga i sin relation. Efter 17 år tillsammans och elva år som gifta kan det vara lätt att tro att de har hittat den där perfekta formeln som gör att kärleken bara fortsätter av sig själv.
Men så enkelt är det inte.
Bakom bilderna från galor, familjeliv och offentliga framträdanden finns en relation som precis som alla andra har förändrats med åren. Livet har gått vidare från den första förälskelsen till småbarnsår, arbete, vardag och nya krav. Och just därför har Anja och Filippa kommit fram till att kärlek inte bara handlar om känslor.
Den måste också vårdas.
När Femina träffade paret på Årets Feminista 2025 berättade de öppet om hur de ser på sitt äktenskap och vad de gör för att relationen ska fortsätta utvecklas. De beskrev en lång relation där det är viktigt att kunna prata med varandra, vara lyhörd och framför allt inte låta problemen växa sig större än de behöver vara.
Det låter kanske enkelt.
Men för två människor som har levt tillsammans i nästan två decennier har livet hunnit förändras många gånger.
Anja Pärson är för många fortfarande starkt förknippad med skidbackarna. Under sin aktiva karriär blev hon en av Sveriges största alpina stjärnor och byggde upp ett namn som fortfarande är välkänt långt utanför idrottsvärlden. Men efter skidkarriären väntade ett helt annat liv.
Tillsammans med Filippa skapade hon en familj och en vardag där relationen behövde fungera långt bort från tävlingsarenorna.
Och där finns en viktig skillnad.
I idrotten går det ofta att mäta resultat. En medalj är en medalj. En seger är en seger. Man kan träna hårdare, analysera ett lopp och försöka förbättra detaljerna inför nästa tävling.
I ett äktenskap finns inga sådana tydliga mållinjer.
Människor förändras. Åsikter förändras. Livssituationer förändras.
Det är precis detta Filippa Rådin lyfter fram när hon beskriver deras sätt att få relationen att hålla. Hon menar att man måste våga diskutera, ha högt i tak och följa varandra när båda utvecklas som människor. För henne handlar ett långt förhållande inte om att stå stilla tillsammans, utan om att fortsätta röra sig framåt – sida vid sida.
Anja håller med.
Hon beskriver livet som något som går upp och ner. Ibland tycker man olika. Ibland förändras ens prioriteringar. Ibland kan vardagen helt enkelt bli svår.
Det viktiga är enligt henne att inte låta de dåliga perioderna pågå för länge.
Det är en ovanligt ärlig bild av ett äktenskap som många utifrån kanske uppfattar som stabilt och självklart.
För bakom den offentliga bilden finns två personer som faktiskt måste arbeta med sin relation.
Och det är här deras berättelse tar en oväntad vändning.
För när frågan kommer om de har gått i parterapi tillsammans behöver Anja inte fundera länge.
Svaret är ja.
Absolut.
Det är kanske inte det svar som många hade väntat sig från ett par som varit tillsammans så länge och fortfarande verkar så nära. Men för Anja och Filippa är terapi inte ett bevis på att någonting har gått sönder.
Snarare är det ett sätt att se till att det inte gör det.
De har tidigare berättat att deras relation kan vara intensiv och konfliktfylld. De är båda starka personligheter och har ibland olika sätt att hantera situationer. Redan tidigare har Anja beskrivit deras förhållande som stormigt, samtidigt som hon varit tydlig med att kärleken mellan dem är stark. Paret har också berättat om att de ibland behöver hitta sätt att hantera konflikterna och förstå varandra bättre.
Det gör deras senaste avslöjande ännu mer intressant.
För parterapin kom alltså inte nödvändigtvis för att rädda ett äktenskap som höll på att ta slut.
Den blev i stället en del av deras sätt att utveckla det.
Filippa förklarar att många människor har en bild av terapi som något man söker först när förhållandet är riktigt dåligt. Men för henne och Anja handlar det om något helt annat. De använder samtalen för att utvecklas, förstå varandra bättre och undvika att fastna i gamla mönster.
Det finns en särskild detalj i hennes resonemang som säger mycket om deras syn på kärlek.
De vill inte nöja sig med ett förhållande som bara fungerar.
De vill att det ska vara så bra som möjligt.
Och kanske är det just där den verkliga hemligheten finns.
Anja och Filippa verkar inte tro att ett långt äktenskap automatiskt blir bra bara för att åren går. Tvärtom tycks de se varje år som ytterligare en anledning att fortsätta lära känna varandra.
Det är lätt att tänka att den stora utmaningen i ett förhållande är att klara de första åren. Men när vardagen väl har etablerat sig kan andra frågor bli viktigare.
Vad händer när barnen växer?
Vad händer när karriären förändras?
Vad händer när man själv förändras?
Och vad händer när två personer som en gång föll för varandra inte längre är exakt samma människor som de var från början?
Det är frågor som Anja och Filippa verkar ha valt att möta tillsammans.
De har också två gemensamma barn och har under åren byggt upp ett familjeliv där relationen måste fungera mitt i allt det praktiska. Det gör deras berättelse mindre romantiskt perfekt – men kanske desto mer verklig.
För ett långt äktenskap består trots allt inte bara av stora kärleksförklaringar.
Det består av samtal.
Av kompromisser.
Av irritation.
Av skratt.
Av dagar när allt fungerar och dagar när ingenting verkar göra det.
Och kanske framför allt av viljan att fortsätta försöka.
Det är också därför Anjas ord om att man inte får låta dåliga perioder pågå för länge blir så betydelsefulla. Hon säger inte att de aldrig har problem. Hon säger i princip motsatsen.
De har dåliga perioder.
De tycker olika.
De förändras.
Men de försöker göra något åt det.
Och när den verkliga hemligheten till slut kommer fram är den därför betydligt mindre dramatisk än många kanske hade föreställt sig – men samtidigt mycket mer intressant.
Anja Pärson och Filippa Rådin har inte hittat ett sätt att slippa konflikter.
De har hittat ett sätt att hantera dem.
De har valt att gå i parterapi trots att deras äktenskap inte behöver beskrivas som en kris. De gör det för att förstå varandra bättre, utvecklas tillsammans och fortsätta bygga på relationen.
Efter 17 år tillsammans är det alltså inte frånvaron av problem som verkar hålla dem samman.
Det är viljan att prata om dem.
Och kanske är det just det som gör deras kärlekshistoria så intressant.
För ibland handlar ett långt äktenskap inte om att aldrig gå vilse.
Det handlar om att gång på gång hitta tillbaka till varandra.
