Det finns skådespelare vars namn kanske inte alltid står högst upp på affischerna, men vars röster, ansikten och roller ändå har följt generationer av svenskar. Nils Eklund var en sådan person. Under ett långt liv på scenen och framför kameran hann han bli en del av svensk teater- och tv-historia.
Nu har beskedet kommit att Nils Eklund har gått bort, 99 år gammal. Han lämnar efter sig en ovanligt lång och bred karriär, där teater, film, television och berättarrösten alla hade en plats.
För många var han kanske mest förknippad med äldre svenska produktioner och välkända roller. För andra var det rösten som väckte minnen. Eklund hade en särskild förmåga att göra även mindre roller minnesvärda, och hans arbete sträckte sig över flera generationer.
Han föddes den 17 januari 1927 och kom från Bromma i Stockholm. Hans skådespelarliv började långt innan dagens tv-värld ens hade blivit verklighet. Under sin ungdom arbetade han bland annat vid stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö. Det blev början på en karriär som skulle fortsätta i decennier.
Med tiden blev scenen hans stora hem.
Nils Eklund var medlem av den fasta ensemblen vid Kungliga Operan fram till pensioneringen. Det säger mycket om hans ställning inom svenskt kulturliv. Han var inte en artist som bara passerade genom några produktioner. Han byggde ett helt yrkesliv kring scenkonsten.
År 2010 belönades han med Litteris et Artibus för sina framstående konstnärliga insatser. Utmärkelsen blev ytterligare ett erkännande av den långa gärning han hade bakom sig.
Samtidigt hade Eklund en annan sida som gjorde honom särskilt älskad av en yngre publik.
Under början av 1980-talet medverkade han i den svenska versionen av ”Sesame Street”, där han spelade figuren Pom-Pom. För barn som växte upp med programmet blev han därmed ett bekant ansikte i en helt annan miljö än den traditionella teatern.
Hans arbete med barn och familjeunderhållning fortsatte även på andra sätt.
Eklund lånade ut sin röst till de tidiga böckerna om Pettson och Findus. Det ledde till ett särskilt slags möten med publiken. Han har berättat att han blev glad när barn kände igen hans röst och frågade om han var Pettson.
Det är ett litet minne, men det säger mycket.
För en skådespelare kan en roll vara över på några kvällar. En film kan försvinna ur bioprogrammen. Ett tv-program kan sluta sändas.
Men en röst kan stanna kvar hos människor i årtionden.
Och för många svenska barn gjorde just Nils Eklunds röst det.
Hans karriär omfattade också film och television. Han syntes bland annat i ”Göta kanal”, en produktion som blev en del av svensk populärkultur. Han medverkade dessutom i ett stort antal andra filmer och tv-produktioner under sin långa karriär.
Det speciella med Eklunds karriär var bredden.
Han kunde röra sig mellan teaterscenen, klassiska verk, populär svensk film och produktioner för barn. Han behövde inte tillhöra en enda värld.
Och kanske var det därför hans namn kunde dyka upp i så många olika sammanhang.
Samtidigt bar han på en självdistans som framträder tydligt när man hör honom tala om de stora rollerna han aldrig fick.
I en intervju berättade han att han aldrig hade haft chansen att göra några av de riktigt stora rollerna, som Kung Lear eller Hamlet. Men i stället för att låta det bli ett bittert konstaterande såg han något roligt i de möjligheter han faktiskt hade fått.
Det fanns en glädje i att fortfarande kunna överraska.
Och han fortsatte arbeta långt efter den ålder då många andra hade lämnat scenen.
Hans sista scenframträdande blev Lars Noréns ”Andante” på Dramaten. Då var Nils Eklund 92 år gammal. Föreställningen 2019 blev hans sista roll på scenen efter ett yrkesliv som hade sträckt sig över mer än sex decennier.
Det är nästan svårt att föreställa sig.
En skådespelare som hade börjat sin karriär i en helt annan tid stod fortfarande på en av Sveriges mest betydelsefulla scener när han var över 90.
Och kanske är det just den bilden som nu får en särskild betydelse.
När man tänker på Nils Eklunds liv är det lätt att fastna vid siffran 99.
Men hans historia handlar egentligen mer om tiden däremellan.
Om alla scener.
Alla röster.
Alla roller.
Alla människor som någon gång har sett honom utan kanske ens ha vetat vad han hette.
Det är en speciell sorts berömmelse.
Inte alltid den högljudda.
Inte den som kräver stora rubriker.
Utan den som långsamt blir en del av människors minnen.
Eklund fortsatte också att vara aktiv i kulturlivet under en mycket stor del av sitt liv. Enligt uppgifterna var han alert ända fram till några veckor före sin bortgång. Sedan somnade han in med sina närmaste omkring sig.
Det gör beskedet både sorgligt och på något sätt stillsamt.
Han fick ett långt liv.
Han fick en ovanligt lång karriär.
Och han hann stå på scenen en sista gång vid 92 års ålder.
Men kanske finns den starkaste delen av berättelsen i något mycket enklare.
I minnena hos dem som hörde hans röst.
För vissa är det ”Göta kanal”.
För andra är det teatern.
För en annan generation är det Pom-Pom.
Och för många barnfamiljer kan det vara rösten från Pettson och Findus.
Det är sådant som gör en skådespelares arv svårt att mäta.
Man kan räkna roller.
Man kan räkna filmer.
Man kan räkna år.
Men man kan inte riktigt räkna hur många människor som har burit med sig en röst eller en scen ur barndomen.
Och där finns kanske det mest gripande i Nils Eklunds historia.
Han försvinner nu från scenen för gott, men hans arbete gör inte det.
Den sista ridån har fallit.
Men berättelserna finns kvar.
Och när den sista stora detaljen kommer på plats blir bilden nästan svår att inte beröras av:
Nils Eklunds sista scenroll kom när han var 92 år gammal – i Lars Noréns ”Andante” på Dramaten 2019. Några år senare, efter ett nästan hundra år långt liv, somnade den folkkäre skådespelaren in med sina närmaste omkring sig.
99 år.
Över sex decennier inom skådespeleriet.
Och en sista scen innan ridån till slut gick ner.
Nils Eklund lämnar efter sig ett långt och mångsidigt konstnärskap – men också något mer personligt: minnen som fortsätter att leva hos dem som en gång hörde hans röst eller såg honom på scenen.
Det är kanske det finaste en skådespelare kan lämna efter sig.