Armand ”Mondo” Duplantis har under flera år varit friidrottsvärldens mest självklara och fängslande superstjärna. Med sina otroliga världsrekord, olympiska guld och en dominans som saknar motstycke i stavhoppshistorien har den svensk-amerikanske idrottaren förvandlat en tekniskt komplicerad gren till sin egen personliga teaterscen. Men bakom de hisnande höjderna, de spända musklerna och de jublande publikhavet finns en ung man som börjar blicka alltmer mot framtiden, både inom idrotten och i det helt vanliga livet utanför friidrottsarenorna.
När Duplantis reflekterar över sin karriär och vad som väntar runt hörnet gör han det med en uppfriskande öppenhet och en smittande entusiasm. På det personliga planet står livet inför stora och spännande förändringar. Efter att ha varit ett av Sveriges mest omtalade och älskade par tillsammans med flickvännen Desiré Inglander, tar paret nu klivet mot nästa kapitel i livet. Tankarna på äktenskap och att i framtiden bilda familj och skaffa barn är något som fyller honom med en helt ny sorts förväntan. För en idrottare som spenderat merparten av sitt liv i en resväska, på väg mellan olika galor och mästerskap över hela världen, innebär drömmen om ett stadgat familjeliv en trygghet och en förankring som ger en djupare mening.
Att balansera ett liv som en av världens absolut främsta idrottsmän med personliga framtidsplaner är en utmaning, men för Mondo framstår det snarare som en källa till extra energi. Han ser familjelivet inte som ett hinder för sin idrottssatsning, utan som en naturlig och harmonisk del av sin mognad som människa. Att få dela framgångarna och livet utanför ribban med människorna han älskar mest är det som i slutändan ger den innersta tillfredsställelsen.
Men den personliga mognaden innebär absolut inte att den idrottsliga hungern har avtagit, snarare tvärtom. Mättnad är ett ord som inte verkar existera i Armand Duplantis vokabulär. Trots att han redan har skrivit om historieböckerna flera gånger om och höjt sitt eget världsrekord centimeter för centimeter, fortsätter han att blicka uppåt. Den magiska gränsen som han nu har ställt in siktet på är den smått otroliga höjden 6,40 meter.
Att hoppa 6,40 meter kräver en fysik, en fart på ansatsbanan och en precision i ribbpasseringen som testar de absoluta gränserna för vad som är mänskligt möjligt. Det handlar om att optimera varje liten detalj i ansatsen, att böja stavar med en enorm styvhet och att ha en mentalt orubblig tro på sin egen förmåga när man befinner sig flera meter upp i luften. För många andra hoppare framstår en sådan höjd som en ren fiktion, men för Duplantis är det ett realistiskt, om än extremt utmanande, mål. Han förklarar att det är just dessa till synes omöjliga utmaningar som får honom att kliva upp tidigt varje morgon och lägga ner de tusentals timmar av hårdträning som krävs.
Sättet som Mondo närmar sig sina mål är unikt. Han har en förmåga att förena en avslappnad och ödmjuk personlighet med en kompromisslös vinnarskalle. När han kliver in på arenan förändras atmosfären; publiken vet att de kan få bli vittne till någonting historiskt i varje enskilt hopp. Denna press är något som knäcker många idrottare på absolut toppnivå, men Duplantis verkar snarare stärkas av förväntningarna. Han älskar showen, han älskar nerven och han älskar kontakten med publiken som bär honom fram över ribban.
Framtiden för Armand Duplantis ser därmed lika ljus som spännande ut. Genom att kombinera sina personliga drömmar om bröllop, barn och en stabil tillvaro tillsammans med Desiré, med sin orubbliga strävan efter att nå 6,40 meter, visar han att det går att vara både en ödmjuk familjeman och en historisk atlet. Världen kommer utan tvekan att fortsätta titta på med hållen andedräkt, både när han kliver fram mot altaret och när han sätter staven i lådan för att flyga högre än någon annan människa tidigare gjort.