Den folkkäre kriminologen och författaren Leif GW Persson har dragit sig tillbaka från den stora offentligheten och lever nu ett liv som ser radikalt annorlunda ut än det vi är vana vid att se i tv-rutan. Den annars så frispråkige professorn befinner sig i en tillvaro av total isolering, där den enda mänskliga kontakten han har är med sin hustru Kim Persson. Det är en vardag präglad av strikta regler och en tydlig maktfördelning där Leif inte sticker under stol med vem det är som faktiskt håller i taktpinnen bakom stängda dörrar.
Det är i en öppenhjärtig skildring som 79-åringen nu berättar om sin nya, begränsade värld. Han beskriver sig själv som helt och hållet isolerad, en man som har klippt banden med omvärlden för att istället helt förlita sig på sin fru. Kim har tagit på sig rollen som både grindvakt och beslutsfattare i deras gemensamma hem. Det är hon som styr schemat, hon som avgör vilka som får komma nära och hon som fattar de avgörande besluten i deras vardagsliv. Enligt Leif själv har han inget att säga till om längre – hon bestämmer helt enkelt allt.
Denna frivilliga eller ofrivilliga ensamhet har blivit professorns nya normala. Trots att han under decennier varit en av Sveriges mest eftertraktade experter och mediepersonligheter, är det nu tystnaden som dominerar. Han umgås inte med vänner, han deltar inte i sociala sammanhang och han rör sig knappt utanför hemmet om det inte är absolut nödvändigt. Relationen till Kim har blivit hans allt, den enda fasta punkten i en tillvaro där han valt att stänga ute bruset från det samhälle han så länge analyserat på avstånd.
Han reflekterar över det faktum att Kim är den enda han faktiskt pratar med på daglig basis. Det är en intensiv tvåsamhet som kräver sin kvinna, och Leif verkar finna en märklig sorts trygghet i att ha lämnat över kontrollen. Han beskriver det nästan som att han har blivit ett barn på nytt, där Kim fungerar som den vuxna som ser till att allt fungerar, att maten står på bordet och att ordningen upprätthålls. Att leva så tätt inpå en annan människa utan några andra avbrott skulle knäcka många, men för GW har det blivit det enda sättet att hantera tillvaron just nu.
Det finns en märkbar melankoli i hans röst när han talar om hur livet har krympt ihop. De stora debatterna och de sena kvällarna i tv-studion känns långt borta när den enda rösten han hör är hustruns. Samtidigt finns där en outtalad tacksamhet över att hon orkar och vill bära hela hans värld på sina axlar. För även om han skämtsamt säger att han lever under hennes styre, är sanningen att utan Kim skulle isoleringen inte bara vara social – den skulle vara total.