Mia Skäringer har under hela sin karriär varit en symbol för styrka och ocensurerad ärlighet, men nu avslöjar den folkkära artisten och komikern en betydligt mörkare baksida av sin resa mot läkning. Det som skulle vara en väg framåt genom djupgående terapi förvandlades plötsligt till en personlig kris som blev så övermäktig att hon inte såg någon annan utväg än att dra i nödbromsen. Efter ett särskilt intensivt pass hos sin terapeut hände något inuti Mia som gjorde att hela hennes världsbild skakade, och hon tvingades fatta det tunga beslutet att sjukskriva sig för att inte gå sönder helt.
Denna smärtsamma upplevelse beskrivs av Mia som ett ögonblick av total förlamning. Hon berättar med darrande röst om hur hon lämnade terapirummet i ett tillstånd som var så skört att hon absolut inte kunde åka hem till sin vanliga vardag och sina vardagliga sysslor. Det fanns inget kvar av den där kraftfulla kvinnan som hela Sverige är van vid att se på scen; kvar fanns bara en människa som blivit totalt blottad av sina egna inre sanningar. Atmosfären i hennes liv blev plötsligt så tät och tung att hon tvingades isolera sig för att överhuvudtaget kunna bearbeta de känslostormar som rivits upp i hennes inre.
Under sjukskrivningen har Mia tvingats möta sidor av sig själv som hon tidigare hållit dolda, även för sig själv. Det handlar om att våga stanna kvar i det smärtsamma utan att fly in i arbete eller projekt. Hon beskriver det som en tid av totalt mörker där hon tvingats acceptera att läkning inte alltid är en rak linje uppåt, utan ibland ett fritt fall neråt innan man kan börja bygga upp sig själv igen. Att inte kunna åka hem efter terapin var ett tecken på att kroppen och själen sa ifrån på skarpen, och att gränsen för vad en människa kan bära på egen hand äntligen hade nåtts.
Trots den tuffa perioden ser Mia Skäringer nu på sjukskrivningen som en nödvändig vändpunkt. Hon betonar vikten av att våga vara svag och att faktiskt tillåta sig själv att bryta ihop när livet blir för tungt. Fansen har reagerat med en enorm våg av kärlek och förståelse, då Mias öppenhet kring sin psykiska hälsa återigen bevisar att ingen är osårbar, oavsett hur framgångsrik man är. Det är en rå och hjärtskärande skildring av kampen för att hitta tillbaka till sig själv efter att ha förlorat fotfästet, och medan hon långsamt börjar ana ljuset igen, står det klart att Mia aldrig kommer att bli densamma efter denna djupdykning i sitt eget inre.