Tidningslegenden Amelia Adamo, 72, känd för sin raka stil, starka röst i offentligheten och sitt långa engagemang inom medier och samhällsfrågor, har drabbats av en verkligt tung tid – och den kom i samband med en av årets viktigaste helger. I en ny öppenhjärtig intervju berättar hon om hur hon måste fira påsk ensam, utan sin familj, mitt i en krävande cellgiftsbehandling som förändrat planen för allt hon sett fram emot.
I oktober förra året kom beskedet som skakade både henne och hennes närmaste: Amelia diagnostiserades med bröstcancer och hennes liv ställdes om totalt. Sedan dess har hon genomgått flera tuffa cellgiftsbehandlingar som tagit hårt på kroppen och orken – och nu är hon i slutskedet av dessa behandlingar, med endast en sista omgång kvar innan hon hoppas kunna börja återhämta sig.
Men just den här påsken ser annorlunda ut än något hon tidigare upplevt. Tidigare år brukade familjen samlas, barn och barnbarn fyllde huset och traditioner hölls vid liv med skratt, påskmat och gemenskap. I år har verkligheten sett annorlunda ut: Amelia får inte resa bort på grund av sin behandling, och eftersom hennes familj redan har rest bort, blir det en påsk fylld av ensamhet och eftertanke.
– Jag är mitt i en cellgiftsbehandling och kan inte ens ta mig ner till Skåne, säger hon i intervjun och beskriver hur stor del av vardagen som just nu präglas av utmaningar med kroppen, biverkningar och anpassningar som måste göras. Hon säger också att hon ogärna sover borta eftersom nätterna blivit så svåra och magen strejkar. – Det är lite ledsamt och sorgligt, säger hon öppet. Men hon tillägger att hon inte känner sig olycklig – bara begränsad.
Trots den tunga perioden försöker Amelia hitta ljusglimtar i vardagen. Hon säger att hon kanske gör någon liten utflykt, men planerna är försiktiga och anpassade efter hur kroppen svarar. Hon tänker också umgås med vänner som finns i närheten, något hon ser som ett sätt att fira påsken i en annan form än tidigare – men det är ingen hemlighet att tanken på att inte vara med familjen känns både märklig och sorglig för henne.
Under intervjun framgår det att Amelias kamp mot sjukdomen varit både fysisk och emotionell. Cellgiftsbehandlingens biverkningar har varit allt annat än lätta, med både munblåsor, dålig aptit och ledsmärta som följd, något hon själv beskrivit med en blandning av humor och allvar. Men vetskapen om att behandlingen snart är över ger henne hopp – och när den sista omgången är gjord hoppas hon kunna fira med lite bubbel och återförening med de hon håller närmast.
Amelia Adamo har genom livet stått rakryggad genom motgångar och alltid varit en röst för sina läsare och för viktiga samhällsfrågor, inte minst frågor som rör äldre och ensamhet. Denna påsk blir en påminnelse om hur livet kan förändras på ett ögonblick – men också om styrkan att ta sig an det nya med värme, ärlighet och en blick för det som betyder mest.