Lars-Åke Wilhelmsson, mer känd som Babsan, har i årtionden varit en av Sveriges mest älskade och igenkännbara profiler. Med sitt blonda hår, sitt smittande skratt och sin raka attityd har han charmat oss i program som Parlamentet, Big Brother, Let’s Dance och otaliga underhållningsshows. Han har varit den glada, färgstarka killen som alltid fått oss att skratta högt – men bakom det välpolerade yttre har det funnits en annan sida, en som han nu vågar prata om öppet. Vid 68 års ålder sitter han där med en kopp kaffe i handen och berättar om hur livet förändrats efter rampljusets starkaste år, om ensamheten som smugit sig på och om hur han hittat styrka i det lilla och vardagliga.
Det började redan under toppåren. Berömmelsen kom snabbt efter de första TV-framträdandena, och plötsligt var han överallt – i tidningar, på fester, i folks vardagsrum. Han älskade det, men det tog också sin tribut. ”Jag var alltid på, alltid den glada Babsan. Men när kamerorna slocknade kändes det tomt ibland”, berättar han med en röst som blandar nostalgi och sorg. Han pratar om hur relationer påverkades av schemat, hur vänner kom och gick med karriären och hur han ibland kände sig som en produkt snarare än en människa. Skilsmässan, flyttarna, de perioder när jobben inte ramlade in lika tätt – allt det har lämnat spår. ”Jag har känt mig ensam, riktigt ensam. Det är inte lätt att erkänna, men det är sant. Man tror att folk runt omkring betyder att man aldrig är ensam, men det är inte alltid så.”
Nu har han landat i ett lugnare tempo. Han bor i en mysig lägenhet, umgås med nära vänner och familj, går promenader och njuter av små saker som en bra bok eller en kopp te på balkongen. Han har börjat skriva ner tankar, reflektera över åren och inse att det är okej att inte alltid vara i centrum. ”Jag har lärt mig att stå på egna ben. Det är en styrka jag inte hade förut. Jag behöver inte applåder varje dag för att må bra längre.” Han pratar om terapi som hjälpt honom att sortera känslorna, om vänner som stannat kvar trots att han inte längre är ”den stora stjärnan” och om hur han hittat glädje i att hjälpa andra – genom samtal, genom att bara lyssna när någon behöver det.
Babsan har aldrig slutat vara sig själv. Han skrattar fortfarande högt åt sina egna skämt, han följer nyheter, han engagerar sig i frågor som betyder något för honom och han håller kontakten med fansen på sociala medier. Men han är ärligare nu. Han delar både toppar och dalar, och det gör honom ännu mer omtyckt. ”Jag är tacksam för allt jag fått vara med om. Parlamentet var magiskt, Let’s Dance var galet roligt, men det finaste är de människor jag träffat längs vägen.” Han nämner att han ibland saknar adrenalinet från scenen, men att han inte längre jagar det på samma sätt. Istället väljer han kvalitet framför kvantitet – en bra middag med vänner, en resa när lusten faller på, tid med barnbarnen när de kommer på besök.
Fansen har alltid älskat honom för hans värme och humor, och nu visar han en ny dimension – den mogna, reflekterande sidan som gör honom ännu mer mänsklig. Han har gått igenom motgångar, han har känt sig liten ibland, men han har rest sig varje gång. ”Livets revor har läkt, men de lämnar ärr. Och det är okej. Det är de som gör mig till den jag är idag.” Sverige håller honom varmt i hjärtat, och vi önskar honom massa lugna, glada dagar framöver. Tack Babsan för alla skratt, för all ärlighet och för att du alltid varit just du. Du är en av de bästa vi har.