Oliver Kylington har äntligen hittat hem igen efter ett decennium i Nordamerika. Den 28-årige backstjärnan lämnade NHL bakom sig i höstas och skrev på för Djurgården, där han nu spelar framför kokande läktare på Hovet. Efter totalt 220 matcher i världens bästa liga känns det som en riktig nystart för honom. Han har redan hunnit med tio matcher i den nya tröjan, plockat ihop fyra poäng och ligger ofta ute drygt 20 minuter per match – en rejäl arbetsbelastning som han verkar trivas med till fullo.
Det som verkligen värmer honom är närheten till alla nära och kära. Familjen, gamla kompisar och tidigare lagkamrater fyller läktarna gång på gång. Oliver berättar öppet om hur mycket det betyder att ha dem i närheten efter alla år utomlands. Han delar generöst ut biljetter inför varje hemmamatch, och det blir snabbt en rejäl hög som ska fördelas. Det ger honom en extra energikick att veta att de sitter där uppe och hejar på honom i Djurgårdsfärgerna. Atmosfären på Hovet blir elektrisk när publiken vrålar, och för Oliver är det som att få ge tillbaka lite av allt stöd han fått genom åren.
Men en person har ännu inte lyckats ta sig dit, trots att hon verkligen vill. Bianca Ingrosso, som han har en varm och nära vänskapsrelation med, har varit otroligt påstridig om att få komma och se honom spela. Hon har tjurat och frågat flera gånger, men hittills har deras fullspäckade scheman stått i vägen. Just nu befinner hon sig i Marbella och njuter av solen, men Oliver låter hoppfull när han pratar om saken. Han tror absolut att det kommer att hända framöver, så fort allt klaffar tidsmässigt. Det är tydligt att han uppskattar hennes intresse och att hon bryr sig om hans nya kapitel i karriären.
När frågan kommer på tal om Bianca egentligen håller på Djurgården blir Oliver lite försiktig. Han vågar inte lova eller svära på att hon är en die-hard supporter av klubben, men han vet att hon backar honom personligen – och det är ömsesidigt. Han stödjer henne lika mycket i hennes värld. Men om hon väl dyker upp på Hovet eller kanske till och med Globen någon gång, har han en tydlig förhoppning. Han vill se henne i en Djurgårdströja, det skulle betyda extra mycket för honom. Tanken på att hon står där i publiken, iklädd klubbens färger och hejar på honom och laget, får honom att le. Det är sånt som gör comebacken ännu sötare.
Oliver beskriver hela situationen med en blandning av tacksamhet och glädje. Att vara tillbaka i Stockholm, spela i den klubb där han en gång började, och samtidigt ha alla viktiga människor runt sig känns overkligt bra. Varje gång han kliver ut på isen med Hovet som kokar i bakgrunden påminns han om varför han valde den här vägen. Och nu väntar han ivrigt på den dagen då även Bianca äntligen tar plats bland alla andra som kommer för att stötta honom. Det skulle bli en speciell kväll, det är han säker på.