Lena Philipsson står inför något som fått hela Sverige att hålla andan – hon är på väg tillbaka till scenen med Roxette-låtar i en stor hyllningsturné som firar Per Gessles och Marie Fredrikssons odödliga hits. Den 60-åriga artisten, som själv varit en av Sveriges största popstjärnor i årtionden, har nu öppnat upp om hur det verkligen känns att ta sig an de klassiska låtarna som ”It Must Have Been Love”, ”Listen to Your Heart” och ”The Look”. Det är en blandning av pirr, stolthet och en liten dos nervositet som hon inte riktigt kan dölja när hon pratar om det.
”Det är lite nervöst, absolut”, säger Lena med ett leende som blandar spänning och värme. Hon förklarar att det är en helt annan sak att tolka låtar som någon annan skrivit och sjungit så ikoniskt. Marie Fredrikssons röst satt i varje refräng, varje ton, och Lena känner ett stort ansvar att hedra det arvet utan att försöka kopiera. ”Jag vill ge dem min egen touch, men samtidigt respektera vad de betyder för så många. Det är känsligt, men också otroligt häftigt att få vara med och hålla liv i musiken.” Hon har repeterat intensivt de senaste månaderna, både ensam i studion och tillsammans med bandet, och varje gång refrängen drar igång känns det som att publiken redan är där i tankarna.
Turnén är inte en ren Roxette-revival med imitationer, utan en hyllning där Lena sjunger tillsammans med andra artister och musiker som alla vuxit upp med bandets musik. Hon beskriver repetitionerna som magiska stunder – när hela rummet fylls av de där välbekanta melodierna och alla bara ler och nickar åt varandra. ”Det är som att resa tillbaka i tiden, men samtidigt vara här och nu. Jag minns hur jag själv stod och sjöng med i bilen när låtarna kom på radion som ung tjej. Nu får jag stå på scenen och leverera dem live. Det är overkligt.” Lena har alltid haft en enorm respekt för Per och Marie, och hon pratar varmt om deras låtskrivande och hur de lyckades skapa tidlösa hits som fortfarande känns fräscha.
Hon erkänner att det funnits stunder av tvivel. ”Tänk om folk tycker det är fel att jag gör det här? Tänk om de jämför för mycket?” Men när hon sjunger framför spegeln eller bandet börjar de där känslorna släppa taget. Rösten fyller rummet, och plötsligt handlar det inte om vem som sjunger – det handlar om musiken som lever vidare. Lena har jobbat med arrangemangen för att ge låtarna lite nytt ljus, kanske en mjukare touch här eller en starkare refräng där, men alltid med kärlek till originalet. ”Jag vill att det ska kännas äkta. Folk ska känna igen sig, men också få en ny upplevelse.”
Fans har redan börjat biljettjakten, och biljetterna säljer snabbt till de första datumen i Stockholm, Göteborg och Malmö. Många skriver i kommentarerna att de gråter bara av tanken på att höra ”Joyride” eller ”Spending My Time” live igen, och att det känns rätt att just Lena tar rodret. Hon har ju själv en röst som kan bära både kraft och sårbarhet, precis som Maries gjorde. Lena själv blir rörd av all kärlek som strömmar in. ”Det betyder allt för mig. Att få dela de här låtarna med er som älskar dem lika mycket som jag gör – det är det som driver mig nu.”
När hon tänker på Marie, som gick bort 2019, blir det extra känslosamt. ”Hon var en sån kraft, en sån röst. Jag tänker på henne varje gång jag sjunger. Det här är mitt sätt att säga tack till henne och till Per för all fantastisk musik.” Lena lovar att det kommer bli kvällar fyllda av nostalgi, glädje, kanske några tårar och massor av allsång. Hon vill att publiken ska lämna arenan med hjärtat fullt och rösten hes av att ha sjungit med. ”Det ska kännas som en stor familjefest där alla är välkomna.” Med Lena Philipsson vid mikrofonen ser framtiden för Roxette-låtarna ljus ut – de kommer leva vidare, starkare än någonsin, i en ny generationens händer.