Fotbollsvärlden sörjer den svenska tränarlegendaren Sven‑Göran Eriksson, som avled 26 augusti 2024 vid 76 års ålder efter en tids kamp mot bukspottkörtelcancer, meddelade hans familj och nära på måndagen. Eriksson, som blivit internationellt känd för sin långa och framgångsrika karriär som fotbollstränare och som den förste utlänning någonsin att leda Englands landslag, gick bort omgiven av sina nära och kära i sitt hem i Sverige.
Hans beslut att öppet berätta om sin sjukdom tidigare på året chockade fotbollsfans världen över. I början av 2024 avslöjade han att han diagnostiserats med terminal bukspottkörtelcancer och att läkarna gav honom ”i bästa fall kanske ett år kvar att leva”, något som blev en känslosam påminnelse om livets skörhet även för de mest hårdföra i idrottens värld.
Eriksson nådde internationell berömmelse när han 2001 utsågs till förbundskapten för det engelska landslaget, ett gigantiskt steg för en svensk tränare som tidigare gjort sig ett namn i klubblagsfotbollen i Europa. Under hans tid i England tog laget sig till kvartsfinal i FIFA World Cup 2002 och 2006 samt EM 2004, prestationer som gjorde honom till en älskad figur bland fans i både England och Sverige.
Men hans karriär sträckte sig långt bortom engelskt landslag. Innan dess hade Eriksson redan haft stor framgång som tränare för klubbar i bland annat Portugal och Italien, där han tillsammans med lag som IFK Göteborg, Benfica och Lazio tog hem flera ligatitlar och cupsegrar. Hans rykte som en innovativ, strategisk ledare etablerades tidigt och fortsatte genom decennier av internationellt resande och arbete.
Efter att ha lämnat England fortsatte han att verka som tränare och sportchef i olika länder, inklusive uppdrag i bland annat Mexiko, Kina och Filippinerna – han var en global ambassadör för sporten. Hans bidrag till fotbollen gick långt bortom resultatlistorna; han inspirerade generationer av spelare, kollegor och fans.
Erikssons bortgång mottogs med värmande hyllningar från hela fotbollsvärlden. Tidigare spelare och kollegor uttryckte sin sorg och respekt, och många hyllade hans betydelse för sporten – både i England och internationellt. Hans arv som en banbrytande ledare, för både spelstil och karriärväg för icke‑engelska tränare i engelsk fotboll, kommer att leva kvar länge.