I några dagar har en ny sorts jubel och lycka spridit sig i hjärtat hos två av Sveriges mest igenkännbara profiler. När den lilla pojken äntligen kom till världen var glädjen total för både politikern Håkan Juholt, 63, och musikern Claes ”Clabbe” af Geijerstam, 80.
Det var strax före jul som de båda männen fick veta den stora nyheten – Viktor, Håkan Juholts son, och Isabel, Clabbes bonusdotter, väntade sitt första barn tillsammans. Nu har storken äntligen landat och familjen står samman i en känslostorm av lycka och stolthet.
På galapremiären av den nya dramakomedin ”Grannfejden” höll Håkan Juholt sin glädje nära hjärtat när han pratade om det nya barnet. Han förklarade att han just besökt sin son och fått hålla den nyfödda – ännu namnlöse – pojken för första gången. Det var ett ögonblick som svepte bort all vardaglig trötthet: barnets lugna närvaro och hans blyga, men ständiga leende etsade sig fast i Håkan Juholts medvetande.
Och känslorna tog över. När han satt där med det lilla livet i sina armar, föll tårarna långsamt, oväntat och djupt. Sedan kom Viktor intill, lade armen om sin pappa, och i den omfamningen exploderade all stolthet och familjekärlek i en flod av känslor.
”Det känns fantastiskt att ha blivit farfar för tredje gången,” sa Håkan med rösten som bar både värme och vemod. Han berättade om sina andra två barnbarn, och hur denna nyanlända lilla pojke fullbordar en familjebild som nu känns ännu mer levande och betydelsefull.
Samtidigt har kärleken och stödet sträckt sig längre än så. Håkan har haft kontakt med sin medfarfar i barnbarnets liv, Claes ”Clabbe” af Geijerstam, som glatt beskrev sin egen förtjusning över det lilla livet.
”Jag har talat med Clabbe,” förklarade Håkan. ”Han hade också det stora omdömet att kalla min son för Daddy Cool – det är ju så fint och visar verkligen hur cool Clabbe är.”
Och Clabbe själv, som inte har biologiska barn men länge varit en närvarande bonusfar, kunde knappt dölja sin glädje när han och hans fru Nina pratade om det nya familjetillskottet. De berättade hur de fått köra hem föräldrarna från sjukhuset, installera bilbarnstolen och blicka in i de där lilla barnets ögon med en blandning av stolthet och overklig lycka.
I deras ord ekar en enkel önskan: att föräldrarna är lyckliga, att barnet fortsätter le och växer i trygghet. Och redan nu planerar Clabbe och Nina att ta den rollen som barnvakter så ofta som möjligt – kanske till och med att kidnappa barnet med ett skratt.
Det är en berättelse om nya band mellan generationer, om hur livets oändliga förgreningar kan föra människor samman på de mest oväntade sätt, och om hur kärlek – i alla dess former – kan föra tårar, skratt och glädje in i ett hem och ge nytt liv åt gamla hjärtan.
