I en av årets mest omtalade tv-öppningar låter den svenske Hollywoodikonen Dolph Lundgren, 67, kamerorna ta honom tillbaka till de svåraste kapitlen i hans eget liv. I SVT‑serien ”Dolph and the Lundgrens” är det inte bara glamorösa filmkarriärer och kändisskap som står i fokus – det är ett känslomässigt uppgörande med familjen som skakar alla inblandade till det innersta.
Från utsidan kunde hans liv se ut som en framgångssaga. Blockbusterfilmer, långa resor och ett namn som öppnade dörrar över hela världen. Men i en solbelyst lunch i Malibu med sina vuxna döttrar Greta, 24, och Ida, 29, tvingas Dolph Lundgren äntligen möta frågan många ställt sig i årtionden: varför var du aldrig där när vi växte upp?
Döttrarna växte upp i Marbella med sin mamma, och under stora delar av deras barndom och tonår var Dolph bortrest, ibland i sju till åtta månader i sträck på grund av långa filminspelningar. Den tiden har etsat sig fast i deras minnen som frånvaro, kärlekslöshet och en ofullbordad närvaro som format deras vuxna liv.
För Dolph var det aldrig en enkel balansakt. Han berättar i serien hur hans frånvaro ofta rättfärdigades som nödvändig för att försörja familjen och skapa det liv han trodde de ville ha – dyra hus, semestrar, en livsstil med flera anställda och bilar. Men för döttrarna handlade det aldrig om pengar, utan om känslan av att inte vara sedd, älskad eller prioriterad.
Under de känsloladdade samtalen blottar Dolph också ett gammalt arv av egen barndomssmärta. Han berättar öppet om en våldsam far som gjorde hans uppväxt svår och formade en man som ofta sökte flykt i arbete och filmer. I ljuset av sin egen historia blir hans val som pappa ännu mer komplext och mänskligt – inte bara en frånvarande stjärna, utan en man som försökt övervinna sina egna demoner.
Men serien stannar inte vid konfrontation. Inspelningarna har också öppnat upp för samtal som många familjer skjuter upp år efter år. Greta och Ida berättar hur de, genom att se sin pappa i ögonen och höra hans förklaringar, har börjat få nya perspektiv – och även en större förståelse för den kamp han själv gick igenom.
Det som började som en svår och smärtsam resa har enligt familjen blivit något oväntat helande – som en form av familjeterapi under tv‑kamerornas blick. Döttrarna beskriver hur processen tvingat dem att ta samtal de kanske aldrig skulle tagit annars, och hur den nya förståelsen skapat en bro där det tidigare funnits glapp.
I en avslutande reflektion säger Dolph Lundgren att han, trots allt, är tacksam för att de tog sig an resan tillsammans. Att låta kameror fångade deras sårbarhet har inte bara exponerat hans svagheter – det har också öppnat dörrar till försoning, och lämnat publiken med en bild av en pappa som kämpat, misslyckats och till slut börjat läka.
”Dolph and the Lundgrens” hade premiär på SVT Play i helgen – en serie som tagit publiken bakom Hollywood‑fasaden och rakt in i en familjs mörkaste rum.
