Stockholm skakar av skrattorgier och teatraliskt kaos när den internationellt hyllade farsen ”Pjäsen som går åt helvete” nu spelas på Göta Lejon. Det här är ingen vanlig teateruppsättning – det är ett spektakel där allt som kan gå fel gör just det, och publiken älskar varje sekund av det. Regisserad av Klas Wiljergård och med en stjärnfylld ensemble bestående av Pernilla Wahlgren, Christine Meltzer, Måns Nathanaelson, Linus Eklund Adolphson, Kim Sulocki, Andreas T Olsson, Anastasios Soulis och Victor Morell är det full fart från första sekund.
Redan innan ridån går upp jobbar scenarbetare febrilt med att lösa tekniska problem, och de första tecknen på komiskt kaos är tydliga innan föreställningen ens börjat. Föreställningen utgår från premissen att en grupp teatrarbetare ska framföra en gammaldags engelsk deckare, där intrigen ”Mordet på Gammelby herrgård” allvarligt försöker kombinera mordmystik med klassisk brittisk charm. Men snart nog står det klart att varken kulisser eller repliker tänker samarbeta.
Det är en absurd dans mellan sceniska missöden och skickligt skådespeleri – eller snarare skickligt skådespeleri i att verka helt oförmögna på egen hand. En dörr som inte öppnar sig, saknad rekvisita och ett ”lik” som verkar mer levande än dött ger publiken fniss och gapskratt i vågor. Christine Meltzer, Måns Nathanaelson och Kim Sulocki levererar sina repliker med en överdrift som gränsar till genial karikatyr, medan Pernilla Wahlgren växlar mellan att vara sufflör och åskådare till kaoset som uppstår när hon själv kastas in i spelet som oväntad skådespelare.
Det är just denna ohämmade vilja att låta allt gå snett som gör föreställningen både udda och underhållande. När en skådespelare ramlar, när repliker upprepas i absurt otakt eller när karaktärer måste improvisera för att rädda en scen, blir det ett hypnotiskt komiskt kaos som publiken inte kan ta blicken från. I denna version har man till och med kortat ner pjäsen till en ettaktare på cirka 90 minuter, vilket skapar en intensiv och osannolik rytm där felen avlöser varandra utan paus.
När betyget sätts på denna teatraliska berg-och-dalbana landar recensenten på en stabil trea av fem – inte för att pjäsen är dålig, utan för att den erbjuder en unik form av underhållning där publiken skrattar både åt och med de hopplösa försöken att få allt att fungera. Det är en fars där de usla skådespelarna är briljanta på att verka usla, och där scenens missöden blir själva showens hjärta.
Föreställningen spelas på Göta Lejon i Stockholm fram till mitten av mars och kommer därefter att fortsätta på turné till städer som Malmö, Linköping, Lidköping, Norrköping, Uppsala, Jönköping, Örebro, Skövde, Halmstad, Helsingborg, Göteborg och Karlstad under våren.